Update: Farmorgun i Norrtälje skriver:
Det är ett svek mot Frankrikes medborgare att subsidaritetsprincipen tolkas som en exklusiv rätt för deras president att åsidosätta deras medborgerliga fri- och rättigheter, därför att han sätter hela sin prestige på att skyddet för upphovsrätten ska skrivas in i direktiv för telekommunikation, som gäller riktlinjer för en fungerande infrastruktur.
Fantastiska Anaïs skriver snabbt förbi det allmänna nyhetsflödet om HADOPI. Omröstningen i den franska nationalförsamlingen var bara ett kort tryck på pausknappen. HADOPI kommer tillbaka, vilket omedelbart flyttar fokus till 138:an i telekompaketet. 138:an är det ändringsförslag som Sarkozy personligen krävde att kommissionen skulle förkasta trots att det blev antaget av parlamentet med 574 röster för och bara 73 emot i förstabehandlingen i höstas. 138:an är ett direkt svar på HADOPI. 138:an säger att domstolen är högsta auktoritet för rättskipning, även på nätet. HADOPI är ingen domstol. Om parlamentet antar 138:an kan inte Frankrike inrätta HADOPI. Det är 138:an eller HADOPI. Och då inte bara i Frankrike. Om inte parlametet antar 138:an kommer HADOPI-liknande institutioner kommer då att kunna sättas upp i alla EUs medlemsländer - HADOPIs systrar, den ena värre än den andra.
Här skulle jag behöva lite hjälp. Är det inte så att det egentligen bara är begreppet domstol som är så pass väldefinierat att man kan prata om rättssäkerhet i EUs medlemsländer överhuvud taget? Domstolen har sina rötter i den västerländska demokratitraditionen. Ett säkert kort för likabehandling, maktdelning... hela grejjen liksom? Är det inte jättekonstigt att traditionellt konservativa politiker börjar experimentera med nya institutioner?