Kommissionen stämmer Sverige, vi har sölat med datalagringsdirektivet

Glömde skriva ut att citatet är från Platons Staten, nu går jag igång.. Efter min postning kom jag ihåg ett annat citat från samma verk som också är högst relevant och det handlar om vad inställsamhet leder till, många upplever nog även det som "bakvänt" vid en snabb och slarvig tanke, men det är fullt logiskt och ett exempel på hur överdrifter tenderar att slå över i sin motsats (anledningen till att tyrannen uppstår ur demokratin som en beskyddare).

Tänk dig en organisation uteslutande bestående av, ursäkta uttrycket, rövslickare. Sådana som slickar uppåt och lyder minsta vink, samtidigt som de inte tvekar en sekund att sparka nedåt. Helt naturligt leder det till toppstyrning, där minsta antydan om något uppifrån betraktas som närmast lag. Platon benämde detta som den tyranniska naturen, inte för att de önskar tyranneri, utan för att inställsamheten leder till det. De är styrd av sin Eros istället för förnuftet, alltså karriär, maktbegär, ärelystnad osv., att få sitta med vid bordet, vara med i leken, blir blir målet, inte vilka beslut som tas.

Tänk dig bara karriäristen som tagit sig till en position som chefredaktör, som vid en middag med en ägarrepresentant snappar upp något utfluget ord från potentaten att "det där fildelning är ett otyg".. Med hundra procents säkerhet behöver inte ägaren ge några direktiv utöver det för att tidningen skall börja vinkla saker o ting.

Citatet:

Är det nu inte så, att dylika människor som enskilda personer - innan de kommo till makten - ha följande karaktär: antingen vilja de vara tillsammans med smickrare, som äro beredda att lyda dem i allt, eller också, om de själva ha behov av något, ödmjuka de sig och tveka ej att spela vilken roll som helst för att markera sin förtrolighet, men när de väl ha fått, vad de ville, stå de där som främlingar?

- I högsta grad.

I hela sitt liv äro de således aldrig vänner till någon, utan äro alltid antingen en annans herrar eller en annans slavar. Men sann frihet och sann vänskap får den tyranniska naturen aldrig smaka.

- Förvisso.

Kunna vi ej ha rätt att kalla dylika personer för opålitliga?

Man kommer ofrånkomligen att tänka på ett visst skådespel i riksdagens talarstor för snart ett år sedan. Platon ansåg även den ofrivillige tyrannen vara den olyckligaste människan av dem alla, han tom. räknade ut rent matematiskt hur mycket olyckligare (fast den matten var beyoned me). Först fagra ord och han kom in, sedan stod han där som en främling, och grät.

Det leder också till handlingsförlamning inför det oväntade som ledningen inte redan har uttryckt direktiv om. Rädslan för att göra fel är större än allt ansvarskännande. Att ta ansvar står ju ofta i motsats till att vara lydig, förstås enklast genom frasen "Jag lydde ju bara order", vilket är den klassiska ursäkten för att om möjligt slippa ta ansvar.

Ett fint exempel är sveriges agerande vid tsunamikatastrofen. Alla exekutiver som förstod vad som hände, insåg vad som behövde göras, hade resurser och visste detta, gjorde ingenting eftersom ingen order getts. Så såg det ut vidare i hierarkin ända upp till den, i detta fall de facto, ofrivillige diktatorn som var oanträffbar. Tiden gick och det officiella sverige stod handlingsförlamat när andra länder agerade. Under en tid så framstod Fritidsresors Lottie Knutsson som mer handlingskraftig än hela landet sammantaget.

Det är grundläggande mänskliga egenskaper det handlar om, sådana som varit desamma sedan Platons tid och långt före det. Den där "Eros" kan ställa till med en hel del om han tillåts styra.. Man får bara inte vara så naiv att man blundar för det faktum att politiken har en stor dragningskraft på för ledningen bekväma och äregiriga legohjon, detsamma gäller i alla organisationer. Förr när vi hade en lite större möjlighet att utkräva ansvar av enskilda så sorterades de olämpliga elementen bort, de kunde inte bli särskilt många av dem. Idag kan vi inte det på samma sätt. En demokratisk möjlighet är borta och det hemska är att så få har insett det.

I detta finns också en annan aspekt som lika mycket är grundat på samma ansvarstagande: I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar (den frasen är rent snuskigt tänkvärd!). Gissa varför öststaterna var så "efter" på alla områden utom de som ledningen prioriterade. Ingen sticker ut och törs ta på sig ansvar när varje misstag eller felbedömning leder till repressalier och detta redan vid små repressalier som en offentlig utskällning, i synnerhet då hos de "tyranniskt" sinnade (en egenskap som vi alla bär, mer eller mindre). Allt entreprenörsskap stagnerar, i landsomfattande skala leder det till.. ja hemska tanke.

Just det "bäst i klassen" är ju kodorden från näringslivet.

Så det är bara att upprepa 'det kommer hon aldrig att göra'.

De bara går med i ledbandet.

EU talar med EN röst.